Group exhibition
Adalberstr. 9 + – Muscle Temple Painting Society
2.11.-25.11.2012

Adalbertstr. 9 + – Muscle Temple Painting Society is a very physical exhibition, focusing on our experience of being there, and being with the paintings. It consists of a group of paintings that both make and shape the space they are in. They create and generate confrontations and connections. These are not paintings as objects, but as processes of becoming – of becoming a place. These are works that shout at us. They challenge us, but they also caress us. They look back at us, and throw us off balance.

The motto of the exhibition is borrowed from the American filmmaker John Waters, known for his more than usually experimental style. Out of all the possible candidates, he is the one who defines the task of art as being: to confuse us in a beautiful way.

To repeat: to confuse us in a beautiful way.

The second starting point for the exhibition is Berlin, especially its backyards, the old industrial “Hinterhöfe”, the courtyards where most of the artist’s studios are. The exhibition’s first title – Adalbertstr. 9 + – refers to one specific site at the heart of the old 36 Kreuzberg district. It has a typical Hinterhof with a wide variety of small businesses and semi-weird enterprises.

The second title – Muscle Temple Painting Society – comes from one of the strange businesses that occupied the site for many years. The company’s logo is also on the exhibition invitation. This image is well-known to all the locals. It used to entice them into the esoteric practices at the heart of bodybuilding, and was vividly visible from the street.

The Muscle Temple Painting exhibition is not about showing or flexing muscles. What it stands for is an articulation of the multiple ways in which we occupy the spatial dimensions of our everyday lives. It is the muscles (as in our bodies, which experience the world) that are challenged and shaken, and also flirted with and tempted. And it is a temple, as in intended to induce a certain pleasure – the pleasure of being with these particular works, in this particular space, at this particular time.

All of these particular aspects will hopefully make themselves felt in an exhibition that makes you want to be with the works and get closer to them in their physical and spatial presence.

Berliini. Kaikki sen tietää ja kaikki sen tuntee, eikö vain? Klubeja, läpi yön auki olevia baareja, halpoja työtiloja, kansainvälistä kutinaa ja täydellistä boheemielämää, vai mitä?

Vaan miltä näyttää Berliini, ei juhlien jälkeen, vaan niitä vastustamattomasti toinen toistaan seuraavien tapahtumien välissä? Siinä katveessa, siinä keskiviikkoisen laahustavan iltapäivän varjossa? Mikä on Berliinin arki taiteessa, erityisesti maalauksessa?

Adalbertstr. 9 + – Muscle Temple Painting Society esittelee kuusi Berliinissä vaikuttavaa nykymaalaria; kolme eri sukupolvea ja monen monta eri lähtökohtaa. Mikä heitä yhdistää, on sekä halu ja tarve tehdä työtään Berliinissä että halu ja suorastaan pakko ilmaista itseään maalauksen avulla ja kautta. Kyse on tällöin korostuneesti hyvin lihallisesta, tilaa vaativasta ja tilaa ottavasta maalauksesta, joka yhdistää niin ekspressiivistä kuin figuratiivistakin ilmausta. Se on maalausta, joka hakee läsnäoloa, kokemuksellisuutta, jossa tönitään ja tuetaan.

Näyttelyn lähtökohtana ovat fyysisesti ne tilat, joissa taiteilijat työskentelevät. Ne ovat tyypillisesti takapihoja, saksalaisittain hinterhof, joissa samanaikaisesti on näkyvissä yhteiskunnan eri skaalat ja muodot: kaikenlaisista korjaamoista ja työpajoista aina hieman epäilyttäviin pelipaikkoihin ja punttisaleihin.

Näyttelyn nimi on osa Berliinin ydinalueen Kreuzbergin urbaania mielikuvien sekamelskaa. Muscle Temple Gym on valtava värikäs kyltti Adalbertstrassella; kertoen tarinaa paikasta, jota ei enää ole mutta, joka säilyy arjen kuvastoissa. Se on takapiha täynnä taiteilijoiden työtiloja. Ja se punttipate, piirretty papumies on kuin muisto ajasta ja teosta, joka yhtäaikaisesti jo oli ja on yhä tulossa – se maalauksen aika, se maalauksen ele, jossa herkistyy klassisen hermeneutiikan mukaisesti vaikutushistoriallinen tietoisuus.

Näyttelyllä on myös motto. Se on lainattu ei sen vähempiarvoisesta lähteestä kuin kokeellisen elokuvan pioneerilta John Watersilta. Eräässä haastattelussa Waters saa niin äärimmäisen tehokkaasti ja elegantisti määriteltyä sen mitä taiteen tulisi tehdä. Watersin mukaan taiteen tehtävänä on “to confuse us in a beautiful way”.

Toistaen: to confuse us in a beautiful way

Adalbertstr. 9 + – Muscle Temple Painting Society tulee iholle, eikä jätä rauhaan. Se räyhää, mutta se myös silittää – visuaalisin ja tilallisin avuin ja keinoin. Se on kokemuksellisuutta kera maalauksen: muskeleita ja munaa, multaa ja pisteliäitä munuaiskiviä. Mallasta ja mukulakiviä. Se on maan voimaa ja kaunista sellaista. Kaikkea sitä, arjessa – ja nautinnolla.

Berlin. Alla vet om den och alla känner den, är det inte så? Klubbar, barer som är öppna hela natten igenom, billiga arbetsutrymmen, internationellt kittel och fullkomligt bohemliv, eller hur?

Eller hur ser Berlin ut, inte efter festerna, utan mellan de där händelserna som oemotståndligt en efter en följer på varandra? I den där hörnan, i skuggan av den där onsdagseftermiddagen som släpar sig mot sitt slut? Hurdan är Berlins vardag i konsten, speciellt i målarkonsten?

Adelbergerstr. 9+ - Muscle Temple Painting Society presenterar fem betydande nutidsmålare som bor i Berlin; tre olika generationer och en mängd olika utgångspunkter. Det som förenar dem är både en vilja och ett behov att göra sitt arbete i Berlin samt en vilja och bokstavligen ett tvång att uttrycka sig själva med hjälp av måleriet och genom det. Det handlar således på ett utpräglat sätt om ett mycket kroppsligt måleri, som kräver och tar sig utrymme, som förenar både det expressiva och det figurativa uttrycket. Det är ett måleri som söker efter närvaro, efter ett upplevt, där man skuffar och stöder varandra.

Utställningens utgångspunkt är i fysisk mening de utrymmen där konstnärerna arbetar. De är typiska bakgårdar, som man säger på tyska Hinterhof, där samhällets olika skalor och former är synliga på samma gång: från alla sorters reparations- och arbetsverkstäder till smått skumma spelhålor och konditionssalar.

Utställningens namn är en del i den urbana kompott av fantasier som finns kring Berlins kärnområde Kreuzberg. Muscle Temple Gym är en enorm färggrann skylt på Adalbergerstrasse; den berättar historien om ett ställe som inte längre finns, men som bevaras i vardagens bildmaterial. Det är en bakgård full av konstnärers arbetsutrymmen. Och den där muskelknutten, den där ritade figuren som sväller som bönor i vatten, är som ett minne av en tid och en handling, som på en gång redan har passerat och är på kommande – den tid och den gest hos målningen där enligt den klassiska hermeneutiken den verkningshistoriska medvetenheten blir känslig.

Utställningen har också ett motto. Det har lånats från en inte mindre betydelsefull källa än den experimentella filmens pionjär John Waters. I en intervju lyckas Waters på ett så extremt effektivt och elegant sätt definiera vad konsten borde göra. Enligt Waters är konstens uppgift ”to confuse us in a beautiful way” (att förvirra oss på ett vackert sätt).

Upprepas: to confuse us in a beautiful way

Adelbergerstr. 9+ - Muscle Temple Painting Society kryper in under huden och lämnar en inte ifred. Den väsnas, men den smeker en också – med hjälp av visuella och rumsliga medel. Den är upplevelsehorisont tillsammans med målning: muskler och ägg, mull och stickande njurstenar. Malt och kullerstenar. Den är jordkraft, och vacker som sådan. Allt det här i vardagen – och med njutning.

Utställningen har också ett motto. Det har lånats från en inte mindre betydelsefull källa än den experimentella filmens pionjär John Waters. I en intervju lyckas Waters på ett så extremt effektivt och elegant sätt definiera vad konsten borde göra. Enligt Waters är konstens uppgift ”to confuse us in a beautiful way” (att förvirra oss på ett vackert sätt).

Upprepas: to confuse us in a beautiful way

Adelbergerstr. 9+   - Muscle Temple Painting Society kryper in under huden och lämnar en inte ifred. Den väsnas, men den smeker en också – med hjälp av visuella och rumsliga medel. Den är upplevelsehorisont tillsammans med målning: muskler och ägg, mull och stickande njurstenar. Malt och kullerstenar. Den är jordkraft, och vacker som sådan. Allt det här i vardagen – och med njutning.

Joanna Buchowska
Stefanie Gutheil
Norbert Schwontowski
Peter Stauss
X